Tjugofyra timmar räcker inte…

…det är konstigt att man inte förstår hur mycket man egentligen tycker om en människa när man har honom i sina armar.. men så fort han försvinner ifrån en så inser man hur mycket man tyckte om honom….

Ikväll blir det o gråta till sömns…

 Kram Empa

This entry was posted on söndag, november 9th, 2008 at 9:21 e m and is filed under Mitt Liv. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.