Just nu hatar jag svartsjuka…
Jag e svartsjuk o kan inte hjälpa det.. Det finns inom mig så är det bara men just nu är det värre än någonsin… Jag hatar det men kan inte göra nåt för att få bort tankarna… Har haft en känsla i magen över att mitt o Jockes förhållande snart är över… Var orolig inför helgen då en väldigt bra kompis till honom skulle komma på besök… Jag visste inte innan vad som hänt dem två imellan men nu har jag verkligen fått svart på vitt att det aldrig hänt nåt mellan dom… Mina tankar började tack vare att jag inte visste nåt om deras förflutna, om det hänt nåt lr inte.. Så var skitnervös inför helgen o igår kändes allt bara så fel… Jag gick på känslan som sa mig att något inte stod rätt till mellan oss… När jag väl tog mig i kragen o pratade med honom så kändes ju allt som vanligt igen.. alltså jävligt bra.. jag vet att det inte är speciellt smart att snacka på fyllan men ibland behövs det för att det inte ska bli för mkt missförstånd… hade iaf en trevlig kväll igår…
Men jag sitter här med världens ångest idag.. för att jag tror att jocke känner sig rätt sårad över att jag inte kan lita på honom.. jag skulle nog inte säga att jag inte kan lita på honom för jag vet att han aldrig skulle kunna vara otrogen men det är inte det jag är rädd för… för min största rädsla är att han ska inse att han inte tycker om mig så mkt som han tror… O det grundar sig i min dåliga självkänsla.. den som e nere vid fotknölarna o som jag inte får upp.. Det handlar egentligen inte om honom utan om mig.. Det är jag som måste ändra på mig… det vet jag… men just nu känns det jävligt svårt för jag har en väldigt jobbig period nu i livet… Det känns som om allt jag gör bara blir fel… Jag mår verkligen skit!! o jag kan inte ta mig upp härifrån… jag måste ta mig upp härifrån själv o jag vet inte om jag klara det som livet ser ut just nu…
I stort sett sitter jag o väntar på att pappa ska ringa o säga att mormor inte finns mer så jag kan bryta ihop totalt…!! Det är helt jävla sjukt att jag känner såhär… Jag vet att den dagen då mormor dör kommer jag att bryta ihop totalt… jag bara vet det.. den kärleken jag har till mormor är så jävla mkt starkare än jag någonsin känt för någon kille i hela världen… Dom ända killar jag kan jämnföra det med är pappa o brorsan… jag vet inte hur jag kommer o reagera när mormor dör men jag vet att jag kommer att undvika folk… jag kommer o hålla mig till min familj för det är där jag känner mig trygg.. dom sviker mig aldrig… Jag orkar snart inte leva med min oro längre för att mormot ska gå bort.. jag har levt med den i över ett år nu o jag vet inte om jag orkar längre..
Just nu rinner tårarna ner för mig kinder i floder… för att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv… Allt jag vill just nu är att inte känna någon oro inför nåt.. mitt liv består just nu bara av massor med orosmoment som jag känner att jag inte orkar leva med längre…
Empa