Tjugofyra timmar räcker inte…

idag har en vän som jag inte pratar allt för mkt med hört av sig o vissat att hon verkligen bryr sig om mig.. Vart lite förvånad över att hon brydde sig fortfarande men det känns skönt… Hon är inte den första o säkert inte den sista kompisen som man av någon anledning inte umgås med lika mkt längre.. Man hälsar o byter några ord när man ses men mer än så är det inte..

Annars har det varit en rätt bra dag.. Fick världens finaste sms av Jocke i förmiddags.. Blev så glad att jag inte riktigt visste vad jag skulle svara… var tvungen att tänka på lite annat en stund.. Det känns så himla bra just nu.. Även fast jag vet att det har gått väldigt fort.. både det att det inte är så länge sen jag var ledsen över Niclas men oxå med känslorna för Jocke… Jag är egentligen livrädd för framtiden men försöker på nåt sätt bara slappna av och låta livet bli som det blir…

Imorgon ska jag träffa en sjuksköterska från studenthälsan o snacka om kost och stress.. Pratade med henne i tisdags och det verkar faktiskt va en vettig person.. Förhoppningsvis kan hon hjälpa mig med min mage på ett eller annat sätt.. Har haft problem med min mage en längre tid men inte tagit tag i det.. bara hoppats på att det ska gå över men det gör inte det… hon misstänker att det är magkatarr jag har.. känns sådär.. försöker o få tag på vårdcentralen men det är typ helt hopplöst… Antingen e det upptaget eller så är telefonlistan full… Så ska försöka imorn igen för jag bör kolla upp det här…

Nu ska ajg kolla på min få kanaler på tvn o sen ska jag försöka sova så jag e utvilad imorn inför samtalet.

Kram på er!

Empa