Idag är en sån dag som känslorna spelar mig ett spratt…
…och det är ingen bra dag.. Jag vet att jag inte borde älta honom.. o jag vet att många inte förstår sig på mig o mina tankar.. Så må det vara men jag är som jag är o tyvärr så går nog inte just den här delen att ändra på.. jag är nog så här o det får min omgivning acceptera.. Det är liksom så.. Jag har nog alltid betätt mig såhär när det gäller olycklig kärlek.. Det är nog bara så att min omgivning får acceptera det.. jag mår visserligen inte speciellt bra under den här tiden men jag vet att så många gånger förr har den bättre tiden kommit.. o det brukar ta ett tag.. min första kärlek tog det mig mer än ett år innan jag släppt det helt.. Sjukt!! ja det vet jag… men då kunde jag släppa honom helt.. jag gick givetvis inte o tänkte på honom hela tiden under det här året men många gånger… tills jag till slut insåg att den människan vill jag inte ha ett förhållande med.. jag har inte kommit till den punkten med lunkan än.. o det lär jag inte göra den här veckan heller.. men jag kanske kan det om en till två månader… men nu.. NEJ!! så förlåt för det men det är ju mitt liv så om jag slösar lite nu spelar väl ingen roll? Jag ska ju typ leva i 60 år till så några månader hit eller dit spelar nog inte så stor roll..
Idag kommer mina favorit Lotta på besök..:D Det har snöat lite.. tyvärr inte tillräckligt för att vi ska åka pulka o göra snöänglar men det kanske går att kasta lite blöt snö på varandra iaf.. igår när jag var på väg hem gick jag o tänkte på alla dem gånger när man var liten som man jagade varandra med snö o man skratta så mkt så man knappt kunde springa.. Ola o jag gjorde det ofta.. Jag saknar det!!! Jag vill skratta så mkt igen.. för det gör mig glad o när jag e glad mår jag bra.. Jag kommer inte ens ihåg sist jag skratta så mkt.. Konstigt att man kan sakna ett visst skratt.. man skrattar ju ofta men inte på det sättet… Nåt som jag verkligen älskar är att busa med brorsans dotter så mkt att hon skrattar tills hon knappt får någon luft… Hennes skratt får mig alltid att känns mig betydelsefull… Det är märkligt hur mkt man kan älska en person.. eller rättare sagt sin familj.. för utan dem vore jag inte någonting… jag har en del vänner som tyvärr inte har så bra kontakt med sin familj.. Jag vet inte om jag skulle orka leva utan min familj.. det är dem jag hittar all min styrka hos. Det är hem till mamma o pappa man kan gå för o bara veta att man betyder något.. Att vara där gör mig lugn.. där finns inga krav på hur man ska vara.. där kan jag vara precis hur jag vill…
Nu ska jag gå o möta Lotta så får vi se vad vi hittar på för roligt…
Kram på er!
Empa