Känns som om jag inte har tid o va ledsen…
.. jag vill bara gråta just nu.. o att nån håller om mig o säger att allt kommer att lösa sig.. att han kommer att komma till insikt o förstå att han verkligen tycker om mig… Men det känns inte som om nåt av det kommer att inträffa… Just nu känner jag mig ensamast i världen.. inte för att jag är det.. Det finns massor med människor i min omgivning som bryr sig.. det vet jag men just nu e jag ensamast i världen med mina känslor.. Jag förstår att det inte kan vara speciellt lätt att förstå sig på mina känslor.. för de gör inte jag heller alltid men jag kan inte bara glömma dem.. jag har gått igenom det här så många gånger förr.. Det går över men det tar tid.. o den tiden känns inte som om jag har just nu…
Jag är verkligen olyckligt kär just nu… i en kille som jag knappt vet varför jag e kär i.. eller jo jag vet.. för att han har dom saker jag söker hos en partner.. humor, snäll, lugn.. vad mer kan man begära… Dessa egenskaper måste givetvis vara på ett visst sätt för att jag ska falla.. som jag sa till Lisa igår.. antingen faller jag inte alls eller så faller jag hårt och fort… O för Niclas föll jag väldigt hårt.. tänk er fritt fall.. typ så hårt!!! Jag hatar att må såhär… blir så jävla sårbar… alla dåliga känslor kommer till ytan.. allt man annars inte tänker på kommer fram… som ett exempel kan jag ju ta att igår kom frågeställningen ”varför vill Lisa umgås med mig egentligen? Hon har ju så många andra bra vänner” upp… den tanken skulle jag aldrig få annars.. Mitt självförtroende är verkligen i botten just nu.. självkänslan e väl inte på topp den heller kan jag väl inte påstå…
Allt känns skit nu… det är alltid så vid jul.. det är alltid nåt jag mår dåligt över.. har ingen julkänsla över huvudtaget.. önskar att jul o nyår kunde ligga bakom oss just nu.. pratade med min gamla arbetskamrat Carro igår.. saknar henne något otroligt mycket.. hade så himla kul med henne.. festade en massa o hon förstod min känslor… förhoppningsvis träffas vi nåt medan hon e hemma från Norge…
Tänker på Niclas ungefär hela tiden.. det går inte en hel minut utan att ajg tänker på honom… Kom o tänka på igår att han ska åka till thailand.. eller han har pratat om att göra det men jag vet inte om det blir av.. ena halvan av mig tycker det är bra att han åker.. jag slipper träffa honom på ett tag o han får tid att hitta sig själv…(betyder inte att jag tror att han kommer o tänka på oss två) medan andra halvan vill att han e kvar hemma. O kanske att vi kan försöka bli vänner. Känns som jag har massor att säga honom.. men jag vet inte hur o jag vet inte ens om jag kan.. Har ju skickat brev till honom o förklarat en massa men vet inte om jag var så tydlig som jag behövde va… Killar e ju från en annan planet.. så e de bara.. just nu vet jag itne mkt men jag vet att jag mår skit o inte vill någonting annat än o ligga i hans famn o kolla på en bra film i hans soffa..
Nu ska jag städa o sen köpa de sista julklapparna till mamma…:D
Kram på Er!
Empa