Tjugofyra timmar räcker inte…

Tack för att ni alla visar att ni bryr er.. Det visar hur bra vänner jag faktiskt har.. Ni visar att ni finns där vid mina svåra tillfällen… Idag mår jag lite bättre men jag önskar fortfarande att jag bara får ligga o hålla om honom… Igår satt jag här hemma o skrev ett brev till honom… jag vet inte om det blev så bra som jag hoppats på.. men vi får se.. ska jag skicka det så kommer jag o skicka det idag antagligen…annars får det va.. Det känns som om jag fick ur mig ganska mycket i det där brevet. Visserligen ställer jag bara en ända fråga men det är den frågan jag behöver ha svar på för att kunna gå vidare. För många gånger under den tiden jag träffade honom så visade han (trodde jag) hur mycket han tyckte om mig. Eller så har jag bara missuppfattat alla signaler som han måste ha signalerat att han inte hade sånna känslor för mig. Det är svårt, men jag har nog inte riktigt tagit till mig allt som han sagt. Jag tror att jag skyddar mig själv varje gång jag går igenom en sån process genom att inte lyssna fullt ut till vad han säger.. så jag kan ha missat en hel del av han signaler om att han inte tycker om mig så mycket. Nu sitter jag här o spekulerar utan att egentligen veta om det är så här.

Nu ska jag läsa igenom brevet en gång till så får vi se om det blir bra lr om jag ska skita i o skicka det.

Kram Empa